PAPPAN, POGROMEN OCH PARALLELLEN

En föreställning om hur snabbt - och till synes smärtfritt - språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle, och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt. En föreställning om Förintelsen i Rumänien och Sverige idag.

År 1923 såg läget ganska ljust ut för demokratin i Rumänien - alla människor skulle garanteras lika rättigheter, även judar, romer och andra minoriteter. Tjugo år senare var folkmordet ett faktum, med några av världens brutalaste pogromer mot framför allt judar, med koncentrationsläger, dödståg och en våldsamhet så extrem att Hitler själv uppmanade rumänerna att sköta dödandet snyggare.

Föreställningen tar avstamp i skådespelaren Adriana Savins sökande efter sin pappas levnad och överlevnad som jude i Bukarest under andra världskriget. Den bygger även på författaren Mihail Sebastians dagböcker 1935-44 - den tid då Rumänien anammade nazismen som ideologi - samt på observationer av antidemokratiska tendenser i vår egen tid. Tre teman löper genom föreställningen: hur lätt fördomar kan förvandlas till folkmord, hur det är att vara barn eller barnbarn till en generation som överlevt krig och förföljelser men inte vill tala om det, och hur en människa kan älska sina egna barn men mörda någon annans.

Medverkande: Adriana Savin, Henrik Dahl, Peter Perski, Gaianeh Pilossian. Idé och text: Adriana Savin (text tillsammans med Henrik Dahl). Regi: Henrik Dahl. Dramaturgi: Vesna Stanišić. Musikansvarig: Dror Feiler. Rörelseinstruktör: Andromachi D. Lindahl. Scenografi: Magnus Lindberg. Kostym: Ulrika van Gelder. Ljus: Jonatan Winbo. Mask: Cais-Mari Björnlod. Producent: Hanna Melanton Appelfeldt. Producerad av Teater Tribunalen.